Life
Looking out the office window, seeing an emergency helicopter landing on top of the hospital. Remembering 2015 when I took this photo of another emergency helicopter. 
I’ve had some serious pain in my left shoulder for about 10 days. When it was really bad, I found it difficult to walk because the pain made my brain concentrate on the wrong things. Talked to a physiotherapist last week, who said, “this is going to take a few sessions”. Today, another one said, “this will take time” 😞
Jag tycker nog att det här gymmet är roligare än de som man hittar inne på stan. Och det är ju gratis också !!
Woohoo
Lyckades ta mig ut på årets första promenad, lite skämmigt men det har inte varit så kul att gå ut när det varit blött och halkigt. Men det stora problemet är nog att den sista förkylningen fortfarande känns i lungorna - jäkla Covid som ställt till det.
Men det var ganska trevligt ute, lite svårpromenerat dock - en skoter hade kört längs den väg som jag brukar gå och rivigt upp snön medan den var blöt, när den frös så resulterade det i rätt ojämn gångväg. Men kommer det lite snö nu så kommer det att bli mycket bättre.
Ingen bra höst
Jag kommer inte ihåg en höst när jag har varit sjuk så många gånger som den här hösten. Det började i augusti/september när jag skulle vända på båten, halkade och lyckades sträcka ryggen. Resultatet blev det en vecka där jag stapplade omkring som en 150-åring, när det var som värst tog det 20 min att gå 7-8 meter. Det blev inte bara stapplande utan också en inställd älgjakt eftersom kombinationen ryggsmärta och stapplande i skogen inte är någon höjdare.
Några veckor sedan så var det dags för Covid. Även om jag inte blev jättesjuk så var jag däckad under en vecka. Det värsta är dock att det verkar som Covid slog sig på mina lungor. Tack vare min Apple Watch kunde jag se att andningsfrekvnens, puls, etc plötsligt blev rejält sämre från och med den dag jag blev sjuk. Det naturligtvis också när jag tog en promenad eller försökte mig på någon annan sorts motion.
Efter några veckor så kändes det som kroppen var tillbaka, men då blev jag förkyld. Den här gången satte det sig direkt på lungorna och det var återigen tyngre att göra något. Blev frisk … och sedan någon vecka senare så var det dags för en ny förkylning. Det verkar som att så fort jag får en liten förkylning så slår den sig på lungorna … det är inget skoj alls.
Och ungefär en vecka före jul så fick jag ont i ryggmusklerna igen, ganska illa. Misstänker att det är någon infektion i ryggmusklerna eftersom problemet vandrade längs ryggmusklerna och muskelfästen. På grund av smärtan så sov jag väldigt dåligt, ca 3-4h per natt, vilket i sin tur gjorde att jag råkade ut för ännu en förkylning (ingen motståndskraft). Så pass illa att jag blev tvungen att åka hem från jobbet och sov i 8h.
Varken ryggen eller förkylningen är riktigt OK ännu, definitivt bättre men bägge sakerna påverkar mig definitivt i vardagen. Så jag hoppas att 2023 blir bättre hälsomässigt.
Jag lagar mat … den lata versionen. Men jag brukar inte laga den här typen av mat så det är kul med något annorlunda.
Different paces of life
Yesterday, I once again found myself in town … with a couple of hours to spend before going home again. As usual, I brought my camera with me, despite not feeling inspired, and took a few photos while walking around. I classify them as “learning photos”, a more polite way of saying that none of them were any good, but they serve as reminders of what I could improve until next time … which will be tomorrow (I have to spend a couple of morning hours in town while waiting for the car to get serviced).
Anyway, when I got home I started to look at the photos and there were two that got me thinking about different stages of life. The first is of a mother (I assume) with her child speeding along the street. I assume they were going to the daycare or to visit a doctor (there is a doctor’s office further down the street). A typical day in a parents’ life.
And the other photo was of this gentleman who was standing beside the street, looking like he waited for something/someone, perhaps a taxi or a ride home.
To me, this illustrates two different phases of life with very different paces. I hope that all three of them take the time to enjoy where they are in life.