Jag satt och slöade framför TVn igår kväll och råkade slå på TV4 precis som en klassisk julfilm, dvs Die Hard, startade.

— Hmmm, det var länge sedan jag såg den … det är dags att se om den.

Sagt och gjort, jag borrade ner mig i soffan för att avnjuta detta “mästerverk”. Lite skämskudde är det, hade jag också sådär töntiga kläder i slutet på 80-talet? Jaja, filmen flyter på i 10-15 minuter och sedan inträffade något som fick mig att helt tappa lusten att se något mer av filmen, istället gick och la mig.

Det är så länge sedan jag sist kollade på en reklamfinansierad kanal att jag hade glömt bort det där med reklamen. I rask takt dyker det upp reklaminslag för två, eller var det tre?, spelbolag och något annat som jag inte kommer ihåg just nu. Resultatet är att jag helt kommer ur “titta på en film”-stämningen och istället blir jag helt fokuserad på “hur många gånger kommer jag att behöva titta på denna reklam innan filmen är slut”.

Så det blev ingen “Die Hard”, istället såg jag till att katterna var OK och sedan gick vi och la oss. Men det var en bra påminnelse om varför vi prenumererar på Netflix.