Dagens vardagsdramatik: vår gäst Hunden vill gå ut på morgonpromenad, vi går ut på verandan där husets innevånare Katten ligger.

Katten har uppenbarligen fått nog av daltandet med Hunden och ligger kvar, precis där Hunden måste gå. Hunden tvärstannar och vill inte gå längre, vi står stilla ett tag medan Katten bistert tittar på oss. Efter en liten stund så blir jag less och försöker få Hunden att gå förbi, Hunden tar ett steg framåt och Katten flyger upp och talar med all tydlighet om att här kommer inga hundar fram.

Hunden backar snabbt, och Katten lägger sig ner igen. Efter att bistert ha tittat på oss ett antal minuter så reser sig Katten upp, sträcker på sig och går nonchalant iväg. Och vi kan gå ut …

Sens moral: det är inte storleken som är det viktiga utan hur man presenterar sin åsikt om saker och ting